Klocksignaler är grundläggande för sekventiell logik, och bestämmer när tillståndet för en logikenhet uppdateras. De är semaforer med en bestämd period och är oberoende av själva operationen. Klocksignaler har en fast klockfrekvens, vilket är den reciproka av klockperioden.
Funktioner: Klocksignaler används vanligtvis i synkroniseringskretsar och fungerar som timers för att säkerställa synkroniserad drift av relaterade elektroniska komponenter. De kan också användas för att synkronisera olika processer inom CPU:n, ändra den periodiska utmatningen via stigande eller fallande flanker.
Arbetsprincip: Timingsignaler extraheras från sända digitala signaler. För vissa mottagna signaler kan det hända att spektralanalys inte avslöjar diskreta tidsfrekvenslinjer. Icke-linjära bearbetningskretsar genomsyrar den behandlade signalen med diskreta tidsfrekvenslinjer. För-filter används i vissa system för att minska fasjitter i tidssignaler. Smalbandsfilter kan förfinas med hjälp av fas-låsta slingor (PLL) för att även producera tidssignaler.
En klocksignal representerar de höga och låga tillstånden mellan specifika signaloscillationer. Signalen används som en metronom för att koordinera digitala kretsar. Digitala klocksignaler är i huvudsak fyrkantvågsspänningar. Klocksignaler genereras av klockgeneratorer. De har bara två nivåer: låg och hög. Den höga nivån kan variera beroende på kretskraven; till exempel är den höga nivån i TTL-standarden 5V.
Den vanligaste klocksignalen har en arbetscykel på 50 %, med de höga och låga nivåerna som varar under samma varaktighet, och är vanligtvis en fyrkantvåg med en fast konstant frekvens. Kretssynkronisering som använder klocksignalen kan bli aktiv på antingen stigande eller fallande flank, eller vid dubbla datahastigheter, på både stigande och fallande flanker av klockcykeln, och kan tillhandahålla vilken klockfrekvens som helst efter behov av den digitala kretsen.
